utan dig är jag ingenting.

hela livet vill jag ge.
  du hör inte hit, idiot.

det är måndag efter helg.
jag hatar det, jag hatar
måndagar. de är ingenting
värda, ingenting faktiskt.
 gick så länge i skolan idag
att de hade låst dörrarna och
gått hem, det var läskigt.
 för övrigt gick provet i idrottsmed
rätt bra kändes det som, och jag
känner mig rätt så säker för en
gångs skull. jag har kommit in i
ett halleluja - "helvete" , det är rätt
sött men ändå rätt jobbigt. Hör bara
massa halleluja hela tiden, läskigt.

   i lördes när jag och min familj satt och tittade på de här små söta barnen på eurovision song contest på tv så blev jag så sjukligt förbannad. Jag tyckte att vår Frida Sandén var duktig, och självklart var där andra som också var duktiga. Men inte fan så duktiga att dem går och vinner hela skiten. Det är idiotiskt, och otroligt irriterande att de arabländerna där nere röstar på varandra, att littatuen röstar på vitryssland, inte för att de tycker låtarna är bra, utan för att man vill giva varandra respekt. Men det är inte speciellt snällt mot de bidragen som faktistk är bra, men inte har något nära grannland, att de kommer sist och får lida för att de här "vännerna" bara röstar på varandra. Det är ju likadant i de vuxnas tävling. We are the winners of eurovision, hur fan kan den ens få några poäng ? det är bara pinsamt och jag skäms lite över att det går till såhär.    Det måste finnas någon annan jävla lösning för nästa år ska jag bojkotta hela skiten för det har tappat sin mening med det hela, det är bara dåliga bidrag som vinner pga av deras grannländer röstar på dem, trots att de tycker att låten är fruktansvärt dåligt.      

du är där när ingen ser mig.
 jag önskar att du kunde det
men du är långt bort, långt
ovanför molnen och jag saknar
att ha dig nära. Det var ingen
som kunde titta på ett tomt
träd och prata om det och få
det att faktistk bli vackert.
Det var ingen som kunde få
en deppig dag med regn och
blåst , och få den att faktiskt bli
värdefull. ingen kan göra sådant
som du kunde..

visst känner jag att jag är fast i en
bubbla, visst känns det som om jag
är fängslad och söndertrasad . det hör
hit har jag hört. man får inte gråta,
man får inte skrika och minst av allt
får man tycka synd om sig själv.
      du är som en bok för mig, du
kan få mig att läsa varenda rad,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback