Anna Gunnarsson

och jag som hade fått för mig att det var något vackert du höll i din hand
något som du ständigt pratade om att du inte kunde vara utan,
att du kunde dö för saken som du kramade hårt varje natt
( och just den natten hörde jag dig viska hennes namn , och jag förstod att det inte var jag )


på ena sidan fönstret är det mörkt , kallt och bara otroligt snöigt .
fåglarna flyr för sina liv och människor ber för lite mat och trugghet .
på min sida fönstret är det varmt och jag tvingas ta av mig av alla de kläderna jag har på mig ,
jag sitter och tittar på mina gröna växter som jag vattnar med jämna mellanrum 
( just idag har jag panik på det rika livet vi lever )
jag vattnar blommor ist för att vattna ett barn , jag klär av mig kläder , ist för att skänka de till ett barn .
jag gnäller för det är kallt och jag kan inte gå ut utan bäddar ner mig i en säng med mitt täcke ist för att ägna människorna som bor i snön , utan kläder , utan vatten , utan säng och utan ett jävla täcke .
( vad har människor gjort för att förtjäna dess öde ? )