och du förstår inte mig, du bara förstör mig

Visst är det lite lagom patetiskt att man går och inbillar och hoppas att någonting ska vara perfekt. och sen när man inser att det är ungefär allt annat, så blir man så knäckt och man tror sig inte ha kunnat ana det ; s
det händer ofta och det är lika jobbigt varje gång. och jag vet varken ut eller in, ( viktoria , i det här sammanhanget är det jävligt dåligt att säga så. men när jag är med dig, är det alltid jävlligt bra )

är sur för att jag inte har något att göra, är förbannad för att mina vänner är ute och roar sig medans allt är skit.
har dock en trevlig pratstund nu, och det är väl det enda positiva med den här kvällen antar jag.
ge mig sol på natten så jag kan försvinna in bakom mina solglasögon och låtsas att ingen ser mig .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback