och jag älskade dig kanske aldrig ?
Om en vecka sitter jag på HÖGSKOLAN i kristianstad med min nya klass.
det känns helt konstigt. Gymnasieklassen var ju helt perfekt, och nu ska jag helt plötsligt börja i en ny klass, nya människor, mycket mer vuxna och mycket mer att göra. allt känns så konstigt för tillfället..
man vill slå dövörat till, man vill förneka att man under någon tid i sitt liv¨
haft kontakt med sådant som man inte vill kännas vid. jag förnekar det
varje dag, och inte förens nu har jag börjat inse att alla ändå redan genomskådat
mig. jag kan inte hålla på och lura mi själv nu längre, det är över,det är förbi
och jag tror att det är så jag vill ha det. Men som vanligt vill man ha det kvar
samtidigt som man vill kasta iväg och stampa på det, det är vardag för mig ..
min dröm om att få skriva är ännu mer avlägsen än vad den brukar vara.
tänk att få läsa sin egen spalt i en tidning, jag hade tagit världens största glädjeskutt.
jag hade kunnat skrika om precis allting, det är bara så . en passion i livet .
ge mig lite mer utav det, så ska du få se att allting ordnar upp sig, precis som alltid.
tänkte på mofie igår, 1 år och tre månader och var har det här året tagit vägen ?
jag har hunnit ta körkort, hunnit byta innebandyklubb , tagit studenten, kommit in
på högskolan, hunnit skaffa pojkvän, du fick aldrig träffa honom..
( det är över och förbi, men det har hänt ) Du var en av få män man kunde lita på.
du satt alltid där med händerna ihopa och log med ditt rynkiga ansikte, och du blev
alltid så chockad när jag kom cyklandes. För det hände faktiskt att jag cyklade till dig
för att få hälsa på dig, trots att det var 3 mil dit. Men det gjorde ingenting, för jag fick
sitta i ditt knä, trots att du var över 80 år, och jag vägde mer än vad småttingarna gjorde
men du sa aldrig nej, du värderade oss alla lika mycket, och det var en underbar egenskap
du hade. jag behöver dig, och jag har nog fortfarnade inte riktigt förstått att du är den som
vakar över oss, att du inte längre finns här hos oss. men mofie, jag är trött på att leka
kurragömma nu, så kan du inte bara komma tillbaka och säga ; allt var bara en dröm .
jag älskar dig.
den här veckan är helt underbar måste jag erkänna.
match på torsdag och seriöst, tror ni att jag kommer
sväva iväg av lycka eller ? helt makalöst..
you are always on my mind.
grattis på din dag ..
det känns helt konstigt. Gymnasieklassen var ju helt perfekt, och nu ska jag helt plötsligt börja i en ny klass, nya människor, mycket mer vuxna och mycket mer att göra. allt känns så konstigt för tillfället..
man vill slå dövörat till, man vill förneka att man under någon tid i sitt liv¨
haft kontakt med sådant som man inte vill kännas vid. jag förnekar det
varje dag, och inte förens nu har jag börjat inse att alla ändå redan genomskådat
mig. jag kan inte hålla på och lura mi själv nu längre, det är över,det är förbi
och jag tror att det är så jag vill ha det. Men som vanligt vill man ha det kvar
samtidigt som man vill kasta iväg och stampa på det, det är vardag för mig ..
min dröm om att få skriva är ännu mer avlägsen än vad den brukar vara.
tänk att få läsa sin egen spalt i en tidning, jag hade tagit världens största glädjeskutt.
jag hade kunnat skrika om precis allting, det är bara så . en passion i livet .
ge mig lite mer utav det, så ska du få se att allting ordnar upp sig, precis som alltid.
tänkte på mofie igår, 1 år och tre månader och var har det här året tagit vägen ?
jag har hunnit ta körkort, hunnit byta innebandyklubb , tagit studenten, kommit in
på högskolan, hunnit skaffa pojkvän, du fick aldrig träffa honom..
( det är över och förbi, men det har hänt ) Du var en av få män man kunde lita på.
du satt alltid där med händerna ihopa och log med ditt rynkiga ansikte, och du blev
alltid så chockad när jag kom cyklandes. För det hände faktiskt att jag cyklade till dig
för att få hälsa på dig, trots att det var 3 mil dit. Men det gjorde ingenting, för jag fick
sitta i ditt knä, trots att du var över 80 år, och jag vägde mer än vad småttingarna gjorde
men du sa aldrig nej, du värderade oss alla lika mycket, och det var en underbar egenskap
du hade. jag behöver dig, och jag har nog fortfarnade inte riktigt förstått att du är den som
vakar över oss, att du inte längre finns här hos oss. men mofie, jag är trött på att leka
kurragömma nu, så kan du inte bara komma tillbaka och säga ; allt var bara en dröm .
jag älskar dig.
den här veckan är helt underbar måste jag erkänna.
match på torsdag och seriöst, tror ni att jag kommer
sväva iväg av lycka eller ? helt makalöst..
you are always on my mind.
grattis på din dag ..
Kommentarer
Trackback