Anna Gunnarsson

Det finns nog minst hundra saker som jag skulle vilja skrika ut just idag. 
 allt vad som handlar om rädslan att förlora ännu någon mer som man älskar.
 har i alla fall lyckats samla mod och tatuera in det som får mig att tänka på morfar;
 tiderna förändras och vi med dem.   jag älskar den,jag älskar dig.

Där finns ännu några känslor som inte blivit tilldelad kategori än.
osäkerheten och rädslan över att vara ivägen för någon som man inte känner.
att folk ska uppfatta rädslan i de blåa ögonen, de riktigt blå ögonen jag har.
jag älskar dem på sommaren, när solen lyser in i dem, men på vintern, blir
jag bara rädd för mig själv, tomheten och allt det där, det tar överhand 

poetisk och kärleksfull känner jag mig.
men orden vill annat, hjärnan klarar inte det.
där finns bara ångest, rädsla och sådant
som inte borde få vara hos mig idag .

ibland vill jag fly
med dig upp i de blå.
låtsas som ingenting
och återgå till det som
är slående likt det normala.