Anna Gunnarsson

natt
katt
hatt
att man aldrig lär sig...
en fråga är för mycket
ett svar är för litet, inne
i en boll, rörlig men stum
ingenting blir som man
planerar, någonsin igen.

---

inget om dig
bara om dig
utan dig
med dig
på dig
under dig
allting är om dig.
vara utan dig, går ej.

---

underlig och inte alls som jag brukar
det krävs inte så många ord för att få
grepp om mig, sök på bakom mig så
kan vi le ikapp, du och jag en decemberkväll.

roten ur hjärtat blir ingenting alls
skrik och slå så växer jag upp igen
bakom huset , ett litet staket, blev mitt
skydd en decemberkväll.

träden ger mig gåshud, mitt hår faller snett
kylan biter sig fast och allt blir fel
kronan på verket kommer aldrig bli min
och jag kan bara sakna, en decemberkväll.

---

nytt för iår är hatet som
bytts ut mot något utan namn,
jag är ny, du är gammal
och vi går alltid åt olika håll.

---

jag ska skärpa mig, jag ska rida ut det här
jag ska bli som jag var, bara en sekund
annorlunda än vad du känner till...