utan rubrik.

Det här började som en dag som alla andra.
Man ligger i sängen och vrider och vänder sig
och överväger om man ska gå upp eller inte.
Det är i alla fall en sak som hör till mina morgonvanor.
Hursomhelst, så kändes en här dagen precis som
alla andra, tills jag kom ut i köket. Mamma eller Pappa
(jag har inte riktigt förstått vem av dem som gör det) lägger
alltid upp tidningen på en speciell sida om det visar sig
att där är något utav intresse eller rör någon i vår omgivning.
Idag låg den där, en helt svarfylld sida med två stora lyktor.
jag kände hur paniken kom närmre och jag kunde inte fly .
Jag kan verkligen inte förstå att den 16 DEC är det 5 hela år
som jag varit utan dig. Det är som ett tomrum, som aldrig
någonsin kommer att fyllas igen. Ingen kommer kunna ta
din plats, och helt ärligt vill jag inte att någon ska ta den heller.
du lever kvar, och jag kommer ihåg dtt leende och ditt högaljudda skratt.
Tänk att du skulle varit hela sjutton år nu kusin, det är helt ofattbart.
5 år av sknad, 5 år utav frågor som varför? Hur? om? det är hemskt.
Åk du på din jorden runt resa, gör dn som du alltid drömt om. Ge dig
iväg och se på alla de sakerna som du alltid pratade om. lev vidare.

Eftersom att den kommande helgen är en sådan helg, om skrämmer mig.
jag tycker den är otäck och gör i princip allt för att inte vara ensam.
mofie och kusin, ni är med mig vart jag än går. det känner jag. jag älskar er.




Imorgon är det tenta och jag har bara massa konstigt funderingar i huvudet alltså.
det är helt sjukt vad många sidor jag läst, som antagligen inte sitter, men jag som läst.
träning ikväll om jag klarar det eftersom min näsa är stor som en potatis och snor
rinner konstant, blir riktigt trött i huvudet av att sitta och dra in och dra in hela tiden.
( det gör vi dock när vi sitter koncentrerade i omklädningsrummet inför match, det är kyl)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback