jag förstår nu, hur dagarna går.

Sitter på bussen som ska ta oss till Örnsköldsvik.
Lämnade precis norrköping, eller någonting med köping iaf.
har fått en kanonplats, bakom tina, bredvid katten . kanon.
förbannat varmt på bussen är det dock, och jag längtar bara
tills jag är framme och ska få slänga mig på hotelet och bara mysa.
världens äventyr känns det som att det är.

humöret är på topp hos alla i laget, och alla känner sig nog förväntansfulla.
det verkar så på sättet och glädjen som sakta men säkert sprider sig omkring
mig i den för ovanlighetens skull, snygga bussen. ge mig den här alltid tack.

igår var det världens jävla ös
och jag skrattar som som fan
bara jag tänker på det alltså.
helt sjukt, ont i huvudet.

ångesten och rädslan för att hamna i mitten finns inte längre nära mig
jag skrattar åt det och hoppas att ingen ska märka någonting , att jag
faktiskt gått vidare och inte längre är den som räknas som ynklig i dina ögon.
ledsen, men du har ingenting för att försöka trycka ner mig, aldrig mer .

jag kan fortfarande inte smälta det. att jag är påväg upp till umeå och örnsköldsvik
för att spela innebandy. min längsta bortamatch förra året var för fan malmö.
jag kommer nog inte förstå det, aldrig att jag kommer kunna ta in all den här lyckan
på en och samma gång. jag ska dock suga på karamellen så länga som det bara går.
ge mig lite mer, få mig ner på jorden igen, och låt mig förstå vad som händer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback