it's not easy to be me...
Ibland får man inte nog av saker och ting.
Jag har kommit över en låt som gör mig glad, varm, lycklig,
kärleksfull och alldeles alldeles...jag kommer
faktiskt inte på det där ordet som varit pricket över i:et..
Igår när jag fick inta platsen i Cornelias soffa, kändes
det som om jag bara ville stanna tiden, För det var då
att jag insåg att jag aldrig vill byta ut något ur mitt liv,
just nu..
Så fortsätter man att fundera på allt som händer i livet, och där finns ingenting som är värt att klaga på. Man inser sakta men säkert vilka som är ens riktigt kompisar, så de andra behöver man inte lägga någon större vikt vid. Man lär sig prioritera vad som verkligen behövs göras. Man lär sig att ta hand om sig själv.Är det det här som kallas för att bli vuxen?
För isåfall var det inte lika skrämmande som jag en gång trott.... Men antar att det kommer mera, det gör det alltid, hur man än tänker och funderar, så tar saker och ting aldrig slut. Det gör det i filmer, men i verkligen livet händer det inte. Känner att jag blev väldigt djup, engagerade och egentligen lite bölig. Men det är sådant som man får ta när man lyssnar på musik som verkligen låter en släppa ut allt som man vanligtvis stänger inne. Jag lär mig mycket av en vän, hennes namn börjar på E. Jag vet att du tar åt dig, och det på ett positivt vis... Även hyllningar kommer visst in i det här inlägget, jag klagar inte. jag njuter av att kunna få ut allt som jag annars bara går och älter för mig själv, utan att få ut någonting av det. I'm looking for a dream.. Satt och matade igenom alla bilder som finns i mapparna på datorn. En och annan tår föll ner för kinden, då man kollade på bilderna från studenten, då man tittade på bilderna från Turkietresan, Gothia, födelsedagar, Släkt och vänner. Man vet inte vad man har fören man förlorat det. Jag har bestämt mig för att sluta vara rädd nu.
MUNDG.
jag älskar dig.
jag hoppas på att få tillbaka det gamla.
Så fortsätter man att fundera på allt som händer i livet, och där finns ingenting som är värt att klaga på. Man inser sakta men säkert vilka som är ens riktigt kompisar, så de andra behöver man inte lägga någon större vikt vid. Man lär sig prioritera vad som verkligen behövs göras. Man lär sig att ta hand om sig själv.Är det det här som kallas för att bli vuxen?
För isåfall var det inte lika skrämmande som jag en gång trott.... Men antar att det kommer mera, det gör det alltid, hur man än tänker och funderar, så tar saker och ting aldrig slut. Det gör det i filmer, men i verkligen livet händer det inte. Känner att jag blev väldigt djup, engagerade och egentligen lite bölig. Men det är sådant som man får ta när man lyssnar på musik som verkligen låter en släppa ut allt som man vanligtvis stänger inne. Jag lär mig mycket av en vän, hennes namn börjar på E. Jag vet att du tar åt dig, och det på ett positivt vis... Även hyllningar kommer visst in i det här inlägget, jag klagar inte. jag njuter av att kunna få ut allt som jag annars bara går och älter för mig själv, utan att få ut någonting av det. I'm looking for a dream.. Satt och matade igenom alla bilder som finns i mapparna på datorn. En och annan tår föll ner för kinden, då man kollade på bilderna från studenten, då man tittade på bilderna från Turkietresan, Gothia, födelsedagar, Släkt och vänner. Man vet inte vad man har fören man förlorat det. Jag har bestämt mig för att sluta vara rädd nu. MUNDG.
jag älskar dig.
jag hoppas på att få tillbaka det gamla.
Kommentarer
Trackback