Anna Gunnarsson

jag vill sy in mig i din kropp
drunkna i dina andetag
i takt till dina hjärtslag .
jag vill inte ta ett steg utan dig tätt intill.
vill inte riskera att du springer och jag står kvar
det är något som säger mig att det är så de ska va.

när du tar klivet åt sidan
för att släppa in någon ny i ditt liv
får jag aldrig chansen till att vara den där
det spelar ingen roll om jag klär av mig naken och går förbi,
jag kommer aldrig bli en sådan du lägger märke till.

en sång i ditt bröst
hörs vart du än går
jag vill vara refrängen i sången
rätta till texten när den snubblar till
skylla på vägbulan här utanför,
att rösten brister när tonerna höjs,
jag vill vara någon du kan skratta med
någon du värdesätter högt,
jag vill vara den som finns hos dig nu

det regnade för en stund sedan
och jag blev tyngre än någonsin
det har med regnet att göra,
vad känslan för dagen ska vara.
inte utan någonting, kan jag vara idag
behöver din röst, dina läppar mot min hud
för att kunna stå rak i ryggen och låtsas
som om allt vore bra. jag hoppades att
du skulle lägga märke till mig, och ta mig
på allvar en dag som den här, när det
regnade för en stund sedan .

jag har så mycket som vill komma ut, men
det är som att skriva i motvind, där är ingen
som ser och ingen som försöker se, det blir
tomt och jag skriver i motvind. det blir inte
bättre än såhär, inside of me, inside of me now.