you will never leave me ? -a

Halkade in på idols hemsida och lyssnar lite på artisterna. Om du frågar mina kamrater hade nog de flesta sagt att jag är totalt tondöv. Men det är jag faktiskt beredd att hålla med om. Trots att jag står och sjunger ofta, flera gånger om dagen. Allra bäst låter det när man står vid spegeln och sjunger ut allt, det är en befriande känsla !

Lite komiskt att just detta hände i skrivandets stund. Dear mr. president. Då kan man inte göra någonting annat än att sjunga med, skrika ut lite av de känslor som just nu håller på att bubbla över. För det är så det känns. Att jag är fylld med känslor som jag inte kan hantera. Men det är väl så det ska vara när hösten är på ingång. Jag pratar om hösten flera gånger om dagen, jag vet inte varför men just nu känns det bra. Det pendlar som vanligt, upp och ner, som med allting annat. Men det kan jag inte rå för, för precis just nu så älskar jag hösten. För solens strålar letar sig in geom mitt fönster och det är då jag blir lycklig. När man kan känna kylan och solen på samma gång. Det finns någonting där, som gör mig lycklig, det finns där varje dag nu, du vet vad det handlar om .

En svår och jobbig känsla. Den finns också där. Att hela tiden behöva försvara och stå emot allt det som slängs i ansiktet på en var och varannan dag. Jag är trött på det, att hålla tillbaka allt för att visa sig stark. Det hör inte längre hit och jag trodde det var tider för länge sedan. Men folk fortsätter att lägga sig i sådant som de inte har en aning om. Man har för mycket tid över, så därför lägger man ner den på att prata om fel saker bakom ryggen.

Tänk att kunna kärleksförklara något med tillräcklig vackra, ärliga, sanna och tillräckliga ord. För mig känns det svårt, magiskt svårt. För det känns som om orden aldrig räcker till. Spelar ingen roll om det är en kamrat eller någon man har känslor för. För orden känns alltid så ynkliga och små, jag vill kunna greppa de där tunga och fantastiska orden som passar in. Antar att det är något man kanske lär sig? Eller är det bara jag som inte hittat sättet. För mina vänner, de är värda de vackraste, ärligaste orden som finns. De är de som betyder .

Björn Afzelius har nu på senare tid blivit något jag lyssnar på väldigt mycket. Antar att det är a som ligger bakom det också ? Jag kan inte rå för det, men han är fantastisk.  Lars winnerbäcks nya skiva är också helt fantastisk. Vilken tur att jag fick biljetter tills hans konsert i Kristianstad den 21 november då. lyckorus.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback