Onödigt, djupt och helt oförstående.

Nu har jag en sådan där konstig känsla,
en känsla som tvingar mig till massa saker.
Det är ingenting dåligt, det är bara att jag
måste skriva saker, som jag i vanliga fall
inte kan få ut. Det är skönt, men konstigt.

Det har uppkommit känslor som varit undanfösta så länge nu, som förnekelse. Ibland är det konstigt hur mycket och hur länge man kan förneka saker som egentligen finns framför ögonen på en. Man vill helt enkelt inte se det , att det har varit det rätta så länge. Men då känns det extra skönt att inse och verkligen förstå. Det är en lättnad .

inga påhopp är tillåtna, men ibland önskar jag att jag hade mod att stå och förklara för vissa att de sårar mer än de förstår . Antar att där finns folk som anser så om mig också, men det har jag inte tid att bry mig om just nu .
Finns annat som går före, mystiken tätnar och jag ser bara framåt och framåt, det som varit är historia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback