Anna Gunnarsson

Mest tom, men ändå fylld. Fylld av saknad, tom på ord.
Så kan man sammanfatta känslan jag har i min kropp,
den enda, gnagade känslan. Den finns där, men lite
halvsvår att ta på. Den ringlar sig, och jag vet inte vad
Det var fint, det var jobbigt, det kändes bra, jag ville
gråta. Jag tror inte man lär sig hantera en begravning
Någonsin, aldrig, ingen, alla, jag tror inte man gör det


Nu ska jag spela match , och jag ska göra det för mormor
och jag ska göra det för morfar. nu ser vi till att vinna.