Gräspremiär för min egen del .

Och vad fantastisk det var. Att man kan trilla utan att skrapa upp sig helt och hållet, att man kan springa och dofta på gräset, att man kan kavla upp ärmen utan att frysa men framförallt att man kan spela i shorts, och bara shorts. Visserligen har man inte speciellt vackra eller brunbrända ben, men det gör ingenting såhär tidigt på säsongen. total lycka faktiskt!
Fick spela vänsterback i fyrtiofem minuter vilket kändes alldeles underbart. Att få spring på folk, att stå ivägen, att bryta passningar, att få slå bollar framåt i banan. Helt enkelt att bara få finnas till. Snart, snart så är jag tillbaka på riktigt .

"Vi gick vilse och vi började se spöken" - den låten är makalöst bra. Guldet blev till sand. Den ger mig värme och den får mig att tänka på massa saker som jag i vanliga fall försöker att undvika, trots att jag vet att jag måste ta tag i dem, jag vet.

Jag flyr staden i helgen, för att gå på middag, åka till malmö och för att packa ner i flyttlådor och slänga massa skräp. Det känns nära, men det är så långt bort. En ny lägenhet, inredd på ett vis som jag tycker om. En ny adress? nej, inte än .

På söndag ska jag få ett påskägg och det tycker jag är mysigt. Att få vara med min familj och njuta av min mammas mat. Det är en bra påsksöndag det . Fast de har varit bra flera gånger. Som gångerna vi varit i Göteborg och spelat dumleslaget. Doften i Lundbystrand, skolsalarna, spelarna, matcherna och laget. Det var tider det . Jag är halvt tillbaka, det känns bra. !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback