Anna Gunnarsson

Jag fick precis en ångesliknande känsla i min kropp. Jag kände hur det byggdes upp någonstans långt in, och sedan bubblade den bara upp och blommade ut på något sätt. Dock var det ingen panikångestkänsla som gjorde sig tydlig, nejdå, det var bara suget efter ett glas iskall coca cola light som kände att det ville ta sig ner i min mage genom min torra och svidande hals. Jag övervägde att inte gå och hämta det, men jag kunde inte motstå frestelsen. Det räckte att jag tänkte på hur gott det verkligen smakar. Det var nästan så att jag , så att jag, jag kan inte beskriva det. Det ska dock tilläggas nu att jag har ett glas här, rakt framför mig och herre min gud vad det smakar gott. Detta måste vara livets dryck ?

Så för att kunna fortsätta skriva på detta inlägg så var jag tvungen att spring och hämta detta glas, denna underbara dryck , denna glädjens dryck . nu kan min kväll vara räddad. Eller? Det fattas kanske något annat hos mig? En hel del om jag ska vara ärlig. Den där känsla som handlar om trygghet, den känslan om att veta vad jag ska göra med mitt liv, var jag kommer vara om 3 år. Innan kändes det väldigt långt bort, nu, nu känns det som imorgon. 1.5 år kvar i skolan, var ska jag bo ? var ska jag jobba? Vem är jag då ? Ibland är det skönt att vara ovetande, men inte nu, absolut inte nu. Spåkvinna, var befinner du dig?