söndag.
Nog ont i mina fötter. Kan man inte bara få vara skadefri? Skadefri och skadefri, det är en långtidsskada som man kan leva med, och spela med, men det gör så förbannat in i helvetes jävla ont. Jag hatar det, jag hatar skorna, jag hatar fötterna.
Lite aggresiv nu, men det skiter jag i. För det känns bättre i själen när jag får hata mina fötter lite såhär ikväll . MEN , så kommer också skuldkänslorna ifatt, som säger: Anna, tänk på dem som inte kan spela fotboll pga att de inte har några ben.
Men just nu, har jag svårt för det för jag har så ont i mina fötter, höger, vänster, höger igen. det bara pendlar !
Annars har helgen varit lugn och fin. Lagade middag igår, och jag tyckte det var mumsigt gott. Helnöjd med det. Somnade som en stock men vaknade vid 2 av att pappa väckte mig och sa att det var telefon. Under samtalet kände jag mig fram och insåg att det inte alls var min telefon utan min mammas, och jag uppfattade inte riktigt vem i helvete det var jag pratade med. Men sen hörde jag dialekten, och så hörde jag innebandysnacket, och då slog det mig. Det var ett härligt samtal, synd bara att det kom klockan 2 på natten, när jag sov som det barn jag är. Men, det bjuder jag på. jag har ett upp
; )
Nu ska jag lägga mig i soffan och njuta vidare av denna söndagen. Fotografen på tv, och jag kommer somna på soffan. Imorgon blir det gym klockan 9 och sedan blir det jobb klockan 1 . Det är bekvämt med sådan arbetstid, faktiskt.
Lite aggresiv nu, men det skiter jag i. För det känns bättre i själen när jag får hata mina fötter lite såhär ikväll . MEN , så kommer också skuldkänslorna ifatt, som säger: Anna, tänk på dem som inte kan spela fotboll pga att de inte har några ben.
Men just nu, har jag svårt för det för jag har så ont i mina fötter, höger, vänster, höger igen. det bara pendlar !
Annars har helgen varit lugn och fin. Lagade middag igår, och jag tyckte det var mumsigt gott. Helnöjd med det. Somnade som en stock men vaknade vid 2 av att pappa väckte mig och sa att det var telefon. Under samtalet kände jag mig fram och insåg att det inte alls var min telefon utan min mammas, och jag uppfattade inte riktigt vem i helvete det var jag pratade med. Men sen hörde jag dialekten, och så hörde jag innebandysnacket, och då slog det mig. Det var ett härligt samtal, synd bara att det kom klockan 2 på natten, när jag sov som det barn jag är. Men, det bjuder jag på. jag har ett upp
; )
Nu ska jag lägga mig i soffan och njuta vidare av denna söndagen. Fotografen på tv, och jag kommer somna på soffan. Imorgon blir det gym klockan 9 och sedan blir det jobb klockan 1 . Det är bekvämt med sådan arbetstid, faktiskt.
Kommentarer
Trackback