jag har väntat på ett regn jag kan förlora mig i .

du ger mig liv, du ger mig energi,
dina ord sätter fingret på händelserna
i mitt liv, jag kan inte få nog av dig.
jag klev över varje gräns
jag ville vara hjälten eller boven
jag ville vara nåt som känns


lyckan är egentligen total, trots att
den kan bytas ut mot panik och rädsla.
Jag antar att det är så det ska vara,
men jag har inte vant mig vid känslan.

innebandyn känns rätt, trots att jag
saknar alla spelarna, det var något visst
med de människorna. kommer kännas
konstigt att spela mot dem, i "min" gamla
hall eller arena som man säger där . men
hela tiden måste man testa nya vägar, nu
har jag testat min och detta känns rätt.

skolan börjar om lite mer än en vecka, jag
har konstaterat att jag ska befinna mig i skolan
29 dagar mellan 9-11.30 under en hel termin.
ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta.
Kan man inte trycka ihop allting, och göra så
jag blir färdig denna terminen, eller iaf nästa?
men nej, det är väl såhär det ska vara .

jag längtar till träningen. just nu är det de enda
som räknas, jag måste hitta rätt, jag måste.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback