Dagens lektion att lära sig att skilja på ditt och mitt.
Dag 1. (troligtvis kommer dessa lektioner inte hjälpa så många stackare, så förmodligen lägger jag av att undervisa om detta redan efter detta inlägget, det behövs alldeles för många lektioner för att lära alla)
När jag var liten fick jag lära mig att det som är mitt, har jag betalt för, det kan jag leka med, och det får jag göra precis när jag vill. Jag fick också lära mig att om min kompis hade någonting, som hon hade betalt för, så var det hennes. man kunde inte bara gå förbi någonting och ta det utan att betala för det, eller ta det ur någons väska eller om man var i parken och någon hade en leksak på en filt. Hur mycket man än ville ha den/det så fick det ligga kvar. Därför förstår jag inte om föräldrarna har misslyckats med att lära ut detta, eller det är så att barn/ungdomar/vuxna struntar i det som man har lärt sig och gör precis tvärtom. Jag hade aldrig vågat gå in i ett omklädningsrum och ta saker från drygt 30 spelare ur deras fickor som var plånböcker, mobiltelfoner, kalsonger och lite kontanter. Men tydligen så drar sig inte vissa för detta, utan man går igenom det mesta i omklädningsrummet under pågående fotbollsmatch och hoppas på att ingen ser det. Igår lyckades man, och jag blev båda rädd, arg, irriterad och ledsen. Rädd för att det hade faktiskt kunnat komma in någon, och då vet man inte vad som hänt med honom/henne. Jag blev arg för att människor inte kan skilja på ditt och mitt, irriterad blev jag för det var min telefon som blev stulen. Visserligen min gamla telefon, men ändå, det är en mobiltelefon. Och sist men absolut inte minst, jag blev ledsen av två olika anledningar. 1. I denna telefonen fanns där bilder, meddelande, telefonnummer som både jag och alfred har använt oss utav. Meddelande från vänner, familj och nära, telefonnummer som man inte kan kopiera utan får börja om från början, och bilder som beskriver ens vardag. 2. och denna punkt kan vara än värre. det är detta jag ska undervisa om när jag är färdig, att lära barn att skilja på vad som är ditt och mitt, kommer det vara lönt? jag måste tro och hoppas att det kommer vara lönt, för annars kan jag lika gärna sluta fundera på det. - irritation och aggression är numera ute.
Strålande sol idag måste jag säga. Körde hjärtat till stationen klockan 05.00- då var det inte mycket man av honom och inte heller mycket kvinna av mig, magiskt tidigt. Men jag kröp till sängs igen och vaknade runt 10. Hjälpte pappa med lite frågor, och nu ska jag springa till gymmet. Sen är det lillis och jag ! Ikväll blir det match...
När jag var liten fick jag lära mig att det som är mitt, har jag betalt för, det kan jag leka med, och det får jag göra precis när jag vill. Jag fick också lära mig att om min kompis hade någonting, som hon hade betalt för, så var det hennes. man kunde inte bara gå förbi någonting och ta det utan att betala för det, eller ta det ur någons väska eller om man var i parken och någon hade en leksak på en filt. Hur mycket man än ville ha den/det så fick det ligga kvar. Därför förstår jag inte om föräldrarna har misslyckats med att lära ut detta, eller det är så att barn/ungdomar/vuxna struntar i det som man har lärt sig och gör precis tvärtom. Jag hade aldrig vågat gå in i ett omklädningsrum och ta saker från drygt 30 spelare ur deras fickor som var plånböcker, mobiltelfoner, kalsonger och lite kontanter. Men tydligen så drar sig inte vissa för detta, utan man går igenom det mesta i omklädningsrummet under pågående fotbollsmatch och hoppas på att ingen ser det. Igår lyckades man, och jag blev båda rädd, arg, irriterad och ledsen. Rädd för att det hade faktiskt kunnat komma in någon, och då vet man inte vad som hänt med honom/henne. Jag blev arg för att människor inte kan skilja på ditt och mitt, irriterad blev jag för det var min telefon som blev stulen. Visserligen min gamla telefon, men ändå, det är en mobiltelefon. Och sist men absolut inte minst, jag blev ledsen av två olika anledningar. 1. I denna telefonen fanns där bilder, meddelande, telefonnummer som både jag och alfred har använt oss utav. Meddelande från vänner, familj och nära, telefonnummer som man inte kan kopiera utan får börja om från början, och bilder som beskriver ens vardag. 2. och denna punkt kan vara än värre. det är detta jag ska undervisa om när jag är färdig, att lära barn att skilja på vad som är ditt och mitt, kommer det vara lönt? jag måste tro och hoppas att det kommer vara lönt, för annars kan jag lika gärna sluta fundera på det. - irritation och aggression är numera ute.
Strålande sol idag måste jag säga. Körde hjärtat till stationen klockan 05.00- då var det inte mycket man av honom och inte heller mycket kvinna av mig, magiskt tidigt. Men jag kröp till sängs igen och vaknade runt 10. Hjälpte pappa med lite frågor, och nu ska jag springa till gymmet. Sen är det lillis och jag ! Ikväll blir det match...
Kommentarer
Trackback