Anna Gunnarsson

jag gör så mycket
för att synas så lite .
inte ens skenet från
månen kan koppla ett
grepp om mig. har jag
lyckats med det lilla då?
ett steg framåt, två steg
bakåt, en rygg att följa.
fotspår hinner suddas ut.
att gå vilse känns lätt,
det känns vanligt, det känns
rätt, att lyckas med det lilla.
morgondagen känns avlägsen
gårdagen likaså, nuet känns
grå, borta, och fuktig . det
räknas som det lilla i det stora.
jag vill vara det lilla, ett problem
eller två, vem ska jag skylla på?
inte ens vem, kanske rentav vad?
en blick, ett handtag, ett ord och
du kan rasera min värld, en blick
ett handtag ett ord, ja , det är väl så.

ärligt talat känns det mesta bara upp&ner.
jag har inte riktigt koll på hur mina dagar
ska se ut, jag borde göra massa saker, och
jag vet att där finns måsten, jag kan inte placera
de och det gör mig sjuk. sjuk, och förbannad,
över att inte ha kontroll. intressant.

intressant att det känns just så. läste en bok idag.
kopplad till skolan, självkänsla. har man hög yttre
självkänsla vill man ha kontroll, man vill vara bra.
har man god inre självkänsla, ja då.. jag vet det
inte för jag kände inte igen mig på en enda av de
punkterna. så jag får väl acceptera att jag är som
jag är, och jag kan inte göra något åt det, om jag
inte försöker, men just idag orkar jag inte försöka.
idag får jag helt enkelt acceptera att jag är jag .