Anna Gunnarsson

sitter bakåtlutad i soffan och hör bilarna åka förbi.
det känns tomt på något sett, bara vanligt tomt som det
kan vara när det är söndag, den värsta dagen , alltid.
ute är det sådär tråkigt, grått och regnigt, den här årstiden
har varit alldeles för länge och den har ett för stadigt grepp
om våra frusna kroppar. jag läste någonstans att man ska
akta sig för kylan, för huden mår inte bra av det. Men ändå
ska man vara ute för det mår huden bra av, och hur ska jag
då agera när det är magiskt kallt utomhus? jag ger lite upp på
det planet, orkar inte riktigt ta tag i den funderingen och göra
upp en plan för hur jag ska vara för att min babyhud ska må bra.

melissa horn sätter griller i huvudet på mig, jag uppskattar det,
till viss del, till den andra delen får jag panik och vill springa åt
ett håll jag inte känner mig bekväm i. bort? över? bakom? spelar
ingen roll, för det känns som om jag är påväg att tappa fästet.

" vad vet dem som inte vågar prova något någon gång och som
gömmer sin ångest bakom murar och grå betong " jag är precis
som dem. jag tillhör den vanliga klanen som lever vanligt, vill inte bryta
några mönster, vill inte få blickarna åt mitt håll i rädslan om att göra fel.


nu får det nog bli frukost och Johan Falk.
ska försöka väcka alfred också. v