Jag grät, och vi kysstes.

jag ska aldrig mer prata om saknaden
till någon som inte kan förstå


Naken och avklädd en höstdag som den här. Ibland uppskattar man alla känslor, ibland vill man gömma sig bakom någonting, långt in dit ingen annan kan hitta mig. Jag har fortfarande inte slutat tänka på hur lurad och bortgjord jag blivit. Att jag skulle ge mig in i något, och sen bli baktalad och oönskad. Ibland kan man inte rå för sina känslor, ibland vill man skratta, ibland vill man gråta och ibland vill man bli nollställd och alldeles kall och blank. En höstdag som denna föredrar jag det sista, blank, tänk att få vara blank. Jag är inte över dig än. Hur ska man komma över något man inte kommit fram till, en känsla jag har, en obeskrivlig känsla. Otillräcklig, fel och än en gång alldeles blank. En tanke, en känsla, en ångerfull känsla. Du lurade mig dit jag inte kände mig säker, du fick mig till osäker mark och du vände mig ryggen när jag var en armlängd ifrån.
Du sökte något, du vet vad du vill ha, du är säker på dina känslor. jag är anti känslor, jag är anti dig, jag är anti allt det där.

du
förtjänar nominering för rollen du spelade.
TUSEN MILJONER ORD VILL JAG SKRIKA ÅT DIG. MEN INGENTING TJÄNAR NÅGOT TILL.

Jag ger upp.
jag stannar till
jag skrattar en
sekund. det klär
mig bättre än det
du vill göra mig till.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback