jag låter allting vara osagt.

Man kan uppdatera och man kan uppdatera.
Jag måste få skriva av mig alla mina miljoner tankar som börjar att eskalera nu. Nu börjar jag bli lite halvrädd för mig själv, men det behöver jag inte, tror jag.

Jag vet egentligen inte vad det är för tankar som bubblar upp, det kommer mer som i vågor, något jag inte kan kontrollera. Många säger att man alltid låter dyster och negativ, men det bryr jag mig inte om. Detta är någonting som hjälper mig i bearbetningen. Jag ska bara komma fram till vad jag bearbetar. Det kanske bara är så att jag faktiskt älskar att skriva, älskar att sätta ord på tankar och handlingar. Jag får nog fundera över detta.

rör vid mig och säg att allt blir bra



Söndagen i planer.
Inget, 0, nada.
Det är skönt, jag skall njuta och bara finnas till.
Blir nog en promenad senare i det "vackra" vädret.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback