Anna Gunnarsson

En stor hall, ett omklädningsrum som blivit till mitt hem.
mitt namn står skyltat på en vägg, A. Gunnarsson #25.
vi lyssnar på musik, stampar takten med fötterna, stirrar ner
i golvet och skapar bilderna i huvudet, matchbilderna.
vi kommer till partiet då vi klappar, alla klappar i takt. Vi stirrar
fortfarande ner i marken, vi säger inte ett ljud. vi bara klappar.
Vi ställer oss upp, byter ögonkontakt, somliga ler, somliga
har sitt fokuserade ansiktsuttryck, jag, jag bara finns på min plats.
Vi ställer oss i nummerordning ute i den smala, korta korridoren.
Vi ser ingenting, vi ser bara en svart hall, tom, du kan inte urskilja
någonting, du ser inte vilka som befinner sig på läktaren, du vet
inte ilka dem är, du vet inte hur många dem är. Allt du vet är att det
är match, du vet att på banan står ett motståndarlag och bara väntar
du har två domare som står uppställda, i väntan på att vi ska springa in.
 Musiken har redan satts igång, introt har börjat. Fjärilarna i min mage
blir bara större och större, samtidigt som de blir fler och fler. Jag vet
exakt när det är dags att springa in, musiken. den ger mig energi,
den får mig att bara vilja flyga iväg, nå mitt mål. uppfylla mina återstående drömmar.
musiken hörs högre och högre, jag hör du de applådera i låten. spraket hörs.
det blir tyst, och vi springer in tillsammans. duhör hur läktaren välkomnar oss in. runt
springer vi , tillsammans. in på mittplan. vi ser en svart läktare, du ser folk, men du
kan fortfarande inte urskilja dem. du vet att de fins där, dina vänner, din familj, släkt.
det blir tyst, vi höjer klubborna och beger oss mot bänken. vi snackar ihop oss, peppar
varandra. vi skriker med vänlig ton : nu tar vi det här tjejer. vi har ingenting att vara rädda för !!
det blir dags för line up, alla ögon är rikttade mot oss, det är vi som är i centrum.

tjejer, helgen är vår.
6 p ska i hamn !