the first cut is the deepest
jag har slutat vara arg på sjukdomarna,
jag kommer ändå aldrig vinna kampen mot dem på egen hand.
Undra om detta är den ledsamma veckan i mitt liv? Känns som om tårarna är nära till allt jag gör, till allt jag ser. Jag blir inte klok på vad det är för känslor som infinner sig i min kropp. Ånger?saknad?lycka?kärlek?vänskap Jag vill inte tänka mer, jag vill bara finnas till utan att behöva känna någonting.
Kommentarer
Trackback