Anna Gunnarsson

och långsamt kom en känsla
av panik, tillåt dig att sväva
mellan mark och moln .

uppriven och förstörd
i hopp om att ingen ska se.
   gör dig osynlig och alla
kommer se dig klarare än
någonsin.

inget hopp, du är svag
och jag är kallare än
århundradets natt.
bit och tugga sönder
din sjal , den innehåller
mer än vad vi ser .

din doft hör inte hit, spring
och göm dig, ingen kommer
se dina sönderslitna skor.

din ögon blinkar i takt med
ljuslyktan utanför . håll fast
riv dig blå och låtsas som att
smärtan inte finns.

jag finner likheter mellan mig
och saker som inte finns..
/ orden förändras,likaså jag /