Anna Gunnarsson

jag vägrar att falla tillbaka,
till tryggheten som inte existerar.

förväntas av mig att jag ska stå ut
att allt ska falla på plats direkt,
glömt och förlåtet, det kommer inte
ske, inte på en minut eller ens fem.
det kommer vandra med mig i plågor
och jag kommer inte komma över det,
inte idag, inte imorgon men kanske
om hundra år. minnas den dagen, då, där ,
där allt raserades som jag trodde vi byggt upp.
världen är liten och ibland blir allt så fel.

jobb jobb jobb träning träning, aldrig kan jag
sova och det ger mig panik- för dagar som den här
hade jag mycket hellre krupit ner under ett täcke
med en förbannat bra film och bara legat. Ska förhoppningsvis
göra det på fredag med nellovic och sen på lördag blir
det full rulle igen. k-dagarna med de bästa, de sanna, de fina.

träningen igår var makalös, sprang och jag sprang och jag sprang.
det kändes som benen aldrig ville stå still. coach gjorde klart för
mig att det är på det här viset som man rensar tankarna, han hade
rätt, för två timmar försvann du, men då jag stannade kom du tillbaka
och jag blev lika svag som vanligt.