Anna Gunnarsson

Jag trodde att jag hade lyckats bli kvitt alla känslor från förr. Känslor och tankar som gjorde mig underlägsen alla andra. den tiden fanns, jag flydde den, fegheten byttes ut mot styrka och jag kom ifatt mig själv. Jag byggde upp mig till något speciellt, en egen person, fri från idioters åsikter och nedvärderande ord, jag flydde, och jag räddade mig själv, jag byggde upp en trygghet, jag mötte människor som såg mig för den jag var, jag kom i kontakt med livet och hur underbart det kan vara, jag var så förblindad av det onda jag sett, jag flydde, jag vann. Men tiden läker inga sår, och det förflutna kommer alltid ifatt mig, var jag än är, var jag än står, så finns det där, som ett skavande, brännande och meningslöst ting. men även det kanske har varit bra, så jag personligen kan se vart jag kommit vart jag är påväg.

Alla dessa orden finns med så många där ute, som jag vill hjälpa, som jag vill rädda, och nu har jag verkligen konstaterat att jag valt rätt yrke, jag står inte ut med att människor far illa som inte behöver det. det är aldrig någon som behöver fara illa, men där finns så många människor som gör det helt utan anledning, och varje gång jag ser "friends-reklamen" vet jag att jag valt rätt.

ord som för många kan kännas onödiga, kanske för den som läser, men jag behövde få bort detta, långt ifrån, nu, nu har jag gömt undan det förflutna lite till, nu är jag på benen igen.

Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
bara hud mot vassa eggen
och de rivs och slår och bits
för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
de bara gör biter ihop och håller käften

Älskling det vi mest av allt vill ha
är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds
för att krascha och sen dö
men Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
så vi inte tappar taget
om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas
på att någon däruppe ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för något vi inte visste att vi gjort

vad har hänt på senare tid, ? inte mycket
jag har minne som en guldfisk, oippat?
idag blir det nog malmö, får se beroende på
vädret, cheescake också kanske. vi får se.