armbågen är min vän.

glöm bort det som varit,
vänd dig inte om, då fäller
du bara de tårarna som du
borde spara till något bättre.
men vem bestämmer det?
vad som ska vara bättre?
jag gråter nog ikapp med
dagen, kvällen och natten,
det känns bäst just nu.

spring igenom mig, sparka
lite till? prata ett språk jag
inte förstår? då har ni helt
plötsligt landat i min vardag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback