Anna Gunnarsson

sitter bakåtlutad i soffan och hör bilarna åka förbi.
det känns tomt på något sett, bara vanligt tomt som det
kan vara när det är söndag, den värsta dagen , alltid.
ute är det sådär tråkigt, grått och regnigt, den här årstiden
har varit alldeles för länge och den har ett för stadigt grepp
om våra frusna kroppar. jag läste någonstans att man ska
akta sig för kylan, för huden mår inte bra av det. Men ändå
ska man vara ute för det mår huden bra av, och hur ska jag
då agera när det är magiskt kallt utomhus? jag ger lite upp på
det planet, orkar inte riktigt ta tag i den funderingen och göra
upp en plan för hur jag ska vara för att min babyhud ska må bra.

melissa horn sätter griller i huvudet på mig, jag uppskattar det,
till viss del, till den andra delen får jag panik och vill springa åt
ett håll jag inte känner mig bekväm i. bort? över? bakom? spelar
ingen roll, för det känns som om jag är påväg att tappa fästet.

" vad vet dem som inte vågar prova något någon gång och som
gömmer sin ångest bakom murar och grå betong " jag är precis
som dem. jag tillhör den vanliga klanen som lever vanligt, vill inte bryta
några mönster, vill inte få blickarna åt mitt håll i rädslan om att göra fel.


nu får det nog bli frukost och Johan Falk.
ska försöka väcka alfred också. v

idag när jag åkte till jobbet var det många tankar som slog
emot mig lika hårt som den kalla vinden gjort ett par minuter tidigare.
Bland annat funderade jag på vad mina mål med livet är. När jag gick
på gymnasiet var mina mål att jag skulle klara av matte B och att jag skulle
ta körkort, så de målen klarade jag av. Men nu då, vart är jag påväg nu?

Ett jobb ska sökas, ett jobb ska hittas och ett jobb måste jag ha. Trots att
det är mindre än ett år kvar så känns det väldigt nära då det inte är det lättaste.

och så tänkte jag tillbaka på allting som varit, allting som man lagt bakom sig
men som aldrig tycks försvinna. de bara glöms bort och hamnar där under någonstans där man inte kan se dem, man kan bara känna dem. Alla ska tycka, alla ska veta och alla ska berätta hur man ska hantera vissa situationer. Men det är inte så lätt att agera utifrån vad någon annan tycker, det är bara jag som kan reda ut saker som ligger ogjorda under kudden och bara väntar på att få komma upp till ytan och ta upp min tid som jag inte har till det. Men det är väl så, saker och ting hamnar under ytan men de försvinner aldrig riktigt förrän man har tagit tag i det och raderat ut det en gång för alla.

jag har tusen tankar, tusen ting., men jag vet inte hur jag ska hantera dem.
låt det bli sol, låt det skina på mig, låt saker bli ogjorda, hjälp mig att göra saker . någonstans, någon gång.