Man måste dö några gånger innan man kan leva.

Tänk att tro man är älskad, och allt visar sig vara raka
motsatsen. världen hade rasat på en sekund eller två.

Kan inte förstå att jag går sista dagen i skolan imorgon.
Kommer att befinna mig där fler ggr, men då är det med
c-uppsatsen sen är jag helt plötsligt fri som en fågel.
Kommit gång bra med den, jag är nöjd, mycket nöjd

Ibland kan man inte rå för saker man gör, det bara råkar
hända och jag klarar inte av att förklara det utan att få
vattniga ögon och en klump i magen. är livet så?

Varje meter jag går, varje minut jag tillbringar där allting är tyst tar över mig och mina tankar. Hjärnan fylls på med obetydliga tankar och meningslösa ord. Jag vill få ner allting på papper, men ingenting blir som jag tänker mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback