Anna Gunnarsson

jag lyckades få 3 timmars sömn till.
det känns guld värt. idag blir det till
att vara ensam på förmiddagen. sen
ska jag hem till Annica och hjälpa till
i deras nya lya. jag skickade sms och
förvarnade henne att det inte går så
bra för mig och ryggen om jag ska lyfta
saker, men hon sa att det inte behövdes.

Och snart ska jag ner till "stan" i eslöv
och köpa ett par nya skor. faktiskt ett
par nya innebandyskor, för det är ju hål
i mina, och det kan man inte springa runt
med. Det känns inte bra för mig i själen .

annars känns det lite bättre i ryggen faktiskt.
jag ska inom apoteket och se om de har
någon dunderkur där inne som gör att jag
känns normal tills på söndag. soffie kanske
kan ge mig en dunderkur imorgon också, vi
får hoppas och se vad som händer. nu ska
jag dock gå och handla lite mat, jag är hungrig.

och du jessica, jag ska prova din hamburgare .
vet en som blir glad när han kommer hem ;)

kan bara säga
pain in the back.
det känns som
om hela ryggen
ska trilla av .
när man har smärta
 när man ska sova
känner man sig
både tjock och jävligt
gammal. gå bort.

jag är i behov av ett par nya byxor.
Jag vet inte om de ska vara ljusa eller
de ska vara svarta, förmodligen får de
bli svarta, det känns. jag vet inte , jag
har ju nästan inga svarta kläder alls,
så första plagget måste komma någon gång.

myste med kisemisen i soffan innan, han är
gammal och sådär, men han är världens mysis.
Bassebus sov på min mage och jag kollade på
sjunde himlen. mysigare program får man leta efter.

vad händer idag? vad hände igår? jag spelade fotboll
igår, kändes sådär. suget, var är du? och idag
vankas det innebandy, tänk att man tappar suget
ibland till denna sport, idiotiskt nästan. Jag hade nog
kunnat spela innebandy varje dag, prova någon gång?

idag kommer lillis hem, finaste lillis som varit i skottland.
7 månader och den lilla ungen har redan rest dit jag vill.

för övrigt måste jag klippa mig, ser ut som en hamster.

du ger mig liv, du ger mig energi,
dina ord sätter fingret på händelserna
i mitt liv, jag kan inte få nog av dig.
jag klev över varje gräns
jag ville vara hjälten eller boven
jag ville vara nåt som känns

lyckan är egentligen total, trots att
den kan bytas ut mot panik och rädsla.
Jag antar att det är så det ska vara,
men jag har inte vant mig vid känslan.

innebandyn känns rätt, trots att jag
saknar alla spelarna, det var något visst
med de människorna. kommer kännas
konstigt att spela mot dem, i "min" gamla
hall eller arena som man säger där . men
hela tiden måste man testa nya vägar, nu
har jag testat min och detta känns rätt.

skolan börjar om lite mer än en vecka, jag
har konstaterat att jag ska befinna mig i skolan
29 dagar mellan 9-11.30 under en hel termin.
ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta.
Kan man inte trycka ihop allting, och göra så
jag blir färdig denna terminen, eller iaf nästa?
men nej, det är väl såhär det ska vara .

jag längtar till träningen. just nu är det de enda
som räknas, jag måste hitta rätt, jag måste.

magiskt trött, ont i ryggen och deprimerad över att skolan snart börjar.
det är jag efter jag sett mitt schema, det känns meningslöst att gå i skolan en dag. möjligtvis två .

annars känner jag mig mest tom,
ensam, fast att jag inte är det, envis,
det för att jag är det. hur hittar man tillbaka?

umgås med robert och a idag. har gjort
hemmagjord pizza och nu kollar vi på
"vad blir det för mat".

Jag trodde att jag hade lyckats bli kvitt alla känslor från förr. Känslor och tankar som gjorde mig underlägsen alla andra. den tiden fanns, jag flydde den, fegheten byttes ut mot styrka och jag kom ifatt mig själv. Jag byggde upp mig till något speciellt, en egen person, fri från idioters åsikter och nedvärderande ord, jag flydde, och jag räddade mig själv, jag byggde upp en trygghet, jag mötte människor som såg mig för den jag var, jag kom i kontakt med livet och hur underbart det kan vara, jag var så förblindad av det onda jag sett, jag flydde, jag vann. Men tiden läker inga sår, och det förflutna kommer alltid ifatt mig, var jag än är, var jag än står, så finns det där, som ett skavande, brännande och meningslöst ting. men även det kanske har varit bra, så jag personligen kan se vart jag kommit vart jag är påväg.

Alla dessa orden finns med så många där ute, som jag vill hjälpa, som jag vill rädda, och nu har jag verkligen konstaterat att jag valt rätt yrke, jag står inte ut med att människor far illa som inte behöver det. det är aldrig någon som behöver fara illa, men där finns så många människor som gör det helt utan anledning, och varje gång jag ser "friends-reklamen" vet jag att jag valt rätt.

ord som för många kan kännas onödiga, kanske för den som läser, men jag behövde få bort detta, långt ifrån, nu, nu har jag gömt undan det förflutna lite till, nu är jag på benen igen.

Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
bara hud mot vassa eggen
och de rivs och slår och bits
för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
de bara gör biter ihop och håller käften

Älskling det vi mest av allt vill ha
är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds
för att krascha och sen dö
men Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
så vi inte tappar taget
om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas
på att någon däruppe ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för något vi inte visste att vi gjort

vad har hänt på senare tid, ? inte mycket
jag har minne som en guldfisk, oippat?
idag blir det nog malmö, får se beroende på
vädret, cheescake också kanske. vi får se.

jag vill vara din drog
i ditt patetiska liv
jag vill fylla dig med
sådant du inte behöver.
jag är din värsta fiende.

gick en promenad innan.
tankarna ovandlades till
ord och för en gångs skull
var jag nöjd med det jag
skrev, men nu, nu är de
bara tankar igen.

jag vill inte se om nu , jag
tjänar ingenting på det, för
jag är ingenting där jag förut
varit

jag är tillbaka. jag vet inte vad som drar mig hit, men något är det. jag bryr mig bara inte om att försöka komma på varför. för just nu är jag lycklig, så lycklig att det drar i tårna, pirrar i magen och allt bara känns underbart. och till råga på allt började jag precis gråta av lycka av en dance på so you think you can dance. Kan ha varit för att det var "fix you" och den låten är magisk, den är magisk för att ida framförde den som en gudinna när ola fyllde 30. mycket fina minnen på en mycket fin fest med mycket fina människor. jag älskar det.

vad har hänt egentligen? jag har hjälpt till att flytta in alfreds saker i lägenheten, jag har fyllt år, jag har börjat innebandysäsongne, och jag har missat årets höjdpunkt, båstad out door open. fbc gjorde något magiskt där.

madde: anna, tina, var fan har ni varit?
vi: på pepes?
madde; jag har väntat på er, kan vi gå hem nu, jag har ingen nyckel?
vi; nej, vi ska inte hem, men där är öppet, vi öppnade innan
madde; era idioter.
ahahaha. det var magiskt roligt !


jag vill laga dig, jag vill få dig tillbaka
jag vill nå ut, jag vill förmedla, jag vill
bara vara där du är, jag vill så gärna.