Jag hatar när saker och ting är på ett visst sätt, fast att jag intalat mig att de inte alls är så.
En svaghet jag har? En dålig egenskap? Mycket möjligt. Men det är så det är, och jag kan inte rå på det.

Jobb idag mellan 13-18. Snart går jag inte längre som timvikarie. Eller det gör jag kanske, men snart ges jag möjlighet att arbeta utan att fokusera på hemuppgifter eller olika tentor som måste avklaras. Jag kan jobba när jag vill, jag älskar det.

" det finns inget mer att säga, allt är förbi. 
det spelar ingen roll hur mycket du än försöker.
du har gjort ditt drag, du har gjort ett försök att
ställa saker och ting tillrätta. du borde fokusera
mer på dig själv istället för på mig. du får inget
gehör, du är blank och jag ser rakt igenom dig"  

mormors plättar och morfars skratt. idag hade jag behövt det

jag ska aldrig mer prata om saknaden
till någon som inte kan förstå

Naken och avklädd en höstdag som den här. Ibland uppskattar man alla känslor, ibland vill man gömma sig bakom någonting, långt in dit ingen annan kan hitta mig. Jag har fortfarande inte slutat tänka på hur lurad och bortgjord jag blivit. Att jag skulle ge mig in i något, och sen bli baktalad och oönskad. Ibland kan man inte rå för sina känslor, ibland vill man skratta, ibland vill man gråta och ibland vill man bli nollställd och alldeles kall och blank. En höstdag som denna föredrar jag det sista, blank, tänk att få vara blank. Jag är inte över dig än. Hur ska man komma över något man inte kommit fram till, en känsla jag har, en obeskrivlig känsla. Otillräcklig, fel och än en gång alldeles blank. En tanke, en känsla, en ångerfull känsla. Du lurade mig dit jag inte kände mig säker, du fick mig till osäker mark och du vände mig ryggen när jag var en armlängd ifrån.
Du sökte något, du vet vad du vill ha, du är säker på dina känslor. jag är anti känslor, jag är anti dig, jag är anti allt det där.

du förtjänar nominering för rollen du spelade.
TUSEN MILJONER ORD VILL JAG SKRIKA ÅT DIG. MEN INGENTING TJÄNAR NÅGOT TILL.

Jag ger upp.
jag stannar till
jag skrattar en
sekund. det klär
mig bättre än det
du vill göra mig till.

Igår var det alltså barndop för Rio, och som en överraskning för släkt och vänner gifte sig Madelene och Christian och blev därmed Herr och fru drottmar! Ett finger med i spelet hade jag lite överallt, och nu är jag trött men lättad.
<3

Har tusen tankar i mitt huvud. Det jag trodde var bra slutade som en ren katastrof.
Nu har jag lärt mig att inte hoppas förräns man är säker på vad som sker.
Får hoppas att man finner vad man söker när man gör på detta sätt.

jag skulle ge dig, allting du pekar på
men bara när du inte hör, vågar jag, säga så

Otroligt vad tiden går fort. Idag började jag tänka på husbygge, barn och fast jobb.
Känns inte som att man kan springa tillbaka, jag befinner mig i verkligheten.

jag har slutat vara arg på sjukdomarna,
jag kommer ändå aldrig vinna kampen mot dem på egen hand.

Undra om detta är den ledsamma veckan i mitt liv? Känns som om tårarna är nära till allt jag gör, till allt jag ser. Jag blir inte klok på vad det är för känslor som infinner sig i min kropp. Ånger?saknad?lycka?kärlek?vänskap Jag vill inte tänka mer, jag vill bara finnas till utan att behöva känna någonting.

Tänk att tro man är älskad, och allt visar sig vara raka
motsatsen. världen hade rasat på en sekund eller två.

Kan inte förstå att jag går sista dagen i skolan imorgon.
Kommer att befinna mig där fler ggr, men då är det med
c-uppsatsen sen är jag helt plötsligt fri som en fågel.
Kommit gång bra med den, jag är nöjd, mycket nöjd

Ibland kan man inte rå för saker man gör, det bara råkar
hända och jag klarar inte av att förklara det utan att få
vattniga ögon och en klump i magen. är livet så?

Varje meter jag går, varje minut jag tillbringar där allting är tyst tar över mig och mina tankar. Hjärnan fylls på med obetydliga tankar och meningslösa ord. Jag vill få ner allting på papper, men ingenting blir som jag tänker mig.

Jag behöver att någon behöver mig .