och jag vet inte längre bakom vilken rygg jag går . din eller min .
Du sitter där och är helt hjälplös men jag har ändå inte modet att sträcka ut min hand för att rädda dig .
( När ska du inte se att du inte är någon som kan rädda alla . du är inte en hjälte, du är ingen man kommer ihåg )
när du rör mig får jag inte längre gåshud , jag känner mig bara äcklad över att allt faktiskt var så bra .
( du är så patetisk som går runt och trånar efter någon som inte finns - ibland skrämmer jag mig själv )
jag känner mig som att ' ni ger mig vatten när jag håller på att drunkna '
( du var min räddning , och det visste du om . var det därför allt blev så fel ? )
Kommentarer
Trackback