turkiet.

När jag minst anade det, flög en lapp ut mitt framför mig på golvet,
från hyllan jag just höll på att rensa rent..

" jag är bra på att förlora saker,
som att förlora mig själv till dig.
varje gång gnistrar dina ögon till
men vad spelar det för roll när du ser över mig
jag har saker jag måste stå upp för
men det blir svårt, för du har lärt mig,
hur man man viker ner sig"

det tog hårt, det gjorde ont. kunde inte motstå
att kolla på bilderna, ville riva dem i bitar, men
då hade jag bara ångrat mig framöver.

nu får jag väl återgå till städningen ist.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback