tankar man kan få när man åker buss, de är inte att leka med.

idag när jag åkte till jobbet var det många tankar som slog
emot mig lika hårt som den kalla vinden gjort ett par minuter tidigare.
Bland annat funderade jag på vad mina mål med livet är. När jag gick
på gymnasiet var mina mål att jag skulle klara av matte B och att jag skulle
ta körkort, så de målen klarade jag av. Men nu då, vart är jag påväg nu?

Ett jobb ska sökas, ett jobb ska hittas och ett jobb måste jag ha. Trots att
det är mindre än ett år kvar så känns det väldigt nära då det inte är det lättaste.

och så tänkte jag tillbaka på allting som varit, allting som man lagt bakom sig
men som aldrig tycks försvinna. de bara glöms bort och hamnar där under någonstans där man inte kan se dem, man kan bara känna dem. Alla ska tycka, alla ska veta och alla ska berätta hur man ska hantera vissa situationer. Men det är inte så lätt att agera utifrån vad någon annan tycker, det är bara jag som kan reda ut saker som ligger ogjorda under kudden och bara väntar på att få komma upp till ytan och ta upp min tid som jag inte har till det. Men det är väl så, saker och ting hamnar under ytan men de försvinner aldrig riktigt förrän man har tagit tag i det och raderat ut det en gång för alla.

jag har tusen tankar, tusen ting., men jag vet inte hur jag ska hantera dem.
låt det bli sol, låt det skina på mig, låt saker bli ogjorda, hjälp mig att göra saker . någonstans, någon gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback