Anna Gunnarsson

jag skall vara på nyårsfest 16.00 och jag har inte ens lite färdig. Men allt är i sin ordning då väl? Sista minuten är väl så man kan kalla mig när det gäller att ta sig någonstans. Men om det gäller uppgifter och arbeten, så är jag långt före. För långt före för mitt eget bästa ibland kanske?

Nyår. Sista dagen på året! Har spelat innebandy i två timmar idag. Gunnarsson vs övriga världen. Komfortabel seger med 14-3 i matcher. Det var inte helt fy skam faktiskt. Vi slutade bara fem minuter innan utsatt tid, kl 12.

Nu är jag "hemma" i eslöv. Sitter och dricker absolut päron med sockerdricka. Herre min gud vad det är gott. Gudomligt skönt efter en dusch måste jag säga. Samtidigt som det är dirty dancing på tv. Suverän film, magisk.

Undra hur denna nyårsfesten kommer att vara? Tror inte att där finns någon fest som slår den vi hade i åhusparken? Eller vi och vi. Storebror med kompisar vilket resulterade i att vi tjänade pengar på att servera folk. Sjukt roligt. Vi trodde vi skulle somna nyktra, men det var allt annat än vad vi gjorde! Vi stod i baren, dansade och hade det otroligt roligt. Hoppas på en sådan nyårsfest någon gång igen. Sandra, alle och wivel : )

nu ska jag mysa till det med alfred. Ska sätta på honom flugan och kostymen nu för att snart bege oss till tåget.

Gott nytt år kära vänner : )

Jag har hört den förut, men den har aldrig riktigt fastnat. Inte sådär hårt som hade velat, inte alls speciellt djupt. Men jag har hört att man inte kan få allt här i världen? Är det något jag måste acceptera, eller kan jag se förbi? Jag är nog bra på att se förbi, eller allra bäst är jag nog på att se rakt igenom. Undra var den egenskapen har sin grund? Ibland vill jag se på, men då blir det bara alldeles svart. Som om det inte vore ok att jag kan se på någon. Jag har ingen skuld i det - Det är väl sådan som jag är.

Ensamheten finns ofta där, kan det blir för mycket av den? Går man under, eller klarar man av det också? Som allt annat som går emot. För det är väl det som blir. Den kan kännas hård och otrevlig, men du blir äkta på något vis. Där kan du vara den som du verkligen är, där finns inga krav eller måsten, man finns bara till,äkta och ärligt. Det är väl så som man ska vara? Eller är det en tid nu då vi ska passa in för alla andras skull? Jag ska ha de dyra kläderna, och mitt hår ska ligga perfekt? Annars blir man klassad som vadå? Det är skrämmande om vart världen är påväg. Jag har alltid känt mig trygg, när ensamheten varit min bästa vän. Men i möblerade rum förvandlas jag och chansen till att inte passa in kan förstöra en kväll. Hur ser de där i hörnan på mig? Är det med snea ögon eller ser dem rakt igenom mig? Är jag något som syns till överhuvudtaget, eller måste jag be om ursäkt för att jag finns? Jag skulle inte tro det, det låter inte som om det är jag. Men det kanske man får ta? Att be om ursäkt för att man finns till, trots att det är du som står ivägen? Vad ska jag göra då? Le åt ditt håll, göra munnen sne och titta surt? Kommer jag längst på det? Att vara fejkad till max? Eller ska jag vara som vanlig och snabbt be om ursäkt och försvinna där ifrån? Någonstans i texten så tappade jag mig själv. Det gjorde ont. Det gör fortfarande ont, att inte känna till sig själv, det är svårt att låta andra komma in på livet, när jag inte vet hur jag är. Är det något man lär sig med åren? Eller tar jag mig inte tiden till att låta mig själv att lära känna det som finns här inne? Frågorna är många, svaren är få. Jag förstår inte längre någonting. Det är svårt som det är, ska jag skratta eller le ? svara

Du sprider värme i min kropp, det vet du att du gör. Spelar ingen roll om det är sommar, höst, vinter eller vår. Det är väl så du är. Den glada fasaden är uppbyggd av liknande. Värmen förgyller det mesta. Det är inget man kan beskriva och det är inget jag hade hoppats på att få ta del av, det bara kom och jag älskar det .
vissa dagar är det tungt, vissa dagar flyger jag lätt. Dagarna som känns tunga blundar jag mig igenom, då blir det snabbare dag o då jag får träffa dig igen.du sprider värme i min kropp, och vet du vad, jag kan inte vara utan det

Lördagen är snart över. Vad har jag åstadkommit? Bakat pepparkakor, saknat och funnits till. Pepparkakorna blev fina, saknat gör jag varje dag. Men hur mycket jag än gör det, så får jag ändå inte tillbaka det jag vill ha. Det är borta föralltid och jag får helt enkelt börja lära mig att vara tacksam över det som jag fick uppleva innan allt var slut. Jag kan inte sakna mer nu, det tjänar ingenting till.Funnits till är jag bra på,jag tycker det är härligt,just idag

Men snart ska jag nog packa ner mig i sängen och invänta det som jag behöver ikväll, inatt, imorgon- älskade a.
Jag får dock inse att jag får spendera natten ensam, för att imorgon åter få sova med honom. härliga stund. gnatt




Det finns vissa saker som man inte kan få nog av. Hur många timmar man än spenderar tillsammans.